I går morse, när jag låg och halvslumrade efter frukosten, vaknade jag av ett skramlande oljud. Jag ville ju gärna gå ut och se vad som var på färde, men eftersom matte sa nej var det lika bra att ligga lågt och invänta bättre tider.

Efter en stund fick jag dock tillåtelse att gå ut i vår lilla trädgård, som inte var sig riktigt lik. Där låg en hel del konstiga saker, som husse och lillhusse A senare monterade ihop.

Vad är detta och varför ligger det i min trädgård?

Det är nog bäst att jag sitter här och ser till att de inte fuskar

Eftersom matte hade fullt upp med att sköta markservicen fick hon och jag ta en sen eftermiddagspromenad. Matte hade tydligen bestämt att vi skulle gå uppför skidbacken, som ligger öde den här tiden på året.

På vägen dit passerade vi några "lådor", matte talade om att det kallades för baracker. På en av lå... barackerna hade någon skrivit ett namn som verkade välbekant.

Zelda, syster min, inte visste jag att du hade varit här, utan att besöka mig. Kom och hälsa på mig innan du flyttar norrut.

Nåväl, efter mattes mobilfotande fortsatte vi vår vandring upp mot högre höjder. Vi var ganska möra när vi nådde toppen, men matte tyckte att det var väl värt besväret då det, enligt hennes uppfattning, var en vidunderlig utsikt utöver nejden. Eftersom hon var så till sig över utsikten plockade hon fram mobilen igen och började fota hej vilt.

Långt där nere kan man se en liten del av Klarälven.

Någonstans i grönskan nära vattentornet bor jag tillsammans med matte och husse.

Det var en energikrävande men trevlig promenad. Jag ser fram emot fler sådana :)

// Kram Mollie